måndag 26 september 2016

Creepypodden i P3

Jag är den där tjejen som aldrig blir skrämd av skräckfilmer, åtminstone inte i vuxen ålder. Som tycker att det är en riktig skitgenre. Ofta är storyn dålig, skådisarna b, effekterna luktar 1970 och det som skall vara läskigt är oftast bara löjligt. Det finns två skräckfilmer, eller thrillers, som jag upplevt som obehagliga; Shutter (den thailändska, har inte sett den amerikanska än) och Orphan. De har fått mig att må ganska dåligt, faktiskt. Shutter är en återkommande favorit som får mig att känna obehag varje gång och dessutom har den faktiskt en story som liksom binder ihop säcken. 

Men jag gillar ju skräck! Jag gillar riktigt bra spökhistorier, fiktiva såväl som verklighetsbaserade. Samtidigt känns det inte som att jag har ork eller tid att faktiskt läsa sådana eftersom jag aktiverar hjärnan så det räcker och blir över varje dag. Filmer inom genren har jag dessvärre gett upp på. Jag vill ha någonting som känns hjärndött, men som jag ändå kan leva mig in i och bli berörd av. Som kan ge mig gåshud till dess att kroppen nästan blir kall och jag får frossa. Det är här Creepypodden kommer in och tillfredsställer mitt behov av spänning. Oftast lyssnar jag samtidigt som jag spelar WoW och det är så otroligt avslappnande men samtidigt nervkittlande. 

Jack Werner, som har bloggen Creepypasta och är skapare av podden, är en extremt skicklig berättare. Man sugs verkligen in i skräckens värld och så tumlas man runt där, som trollbunden, till dess att avsnittet tragiskt nog tar slut. Vissa avsnitt är mer berörande än andra men alla är bra. Då menar jag verkligen BRA! Jag har hittills inte stött på ett enda dåligt avsnitt, eller ett avsnitt som inte gett mig gåshud. Hittills är I Vermonts skogar det avsnitt som gett mig mest obehag. Vid vissa tillfällen under avsnittets gång kände jag ärligt talat hur maginnehållet letade sig upp i strupen på mig och jag började frysa på grund av gåshud. FRYSA. DET är skräck, DET är känslan jag letar efter. Känslan när pulsen slår snabbare och paniken närmar sig är underligt underbar och adrenalinkicken slår vilken fylla som helst! 

SÅ, är ni intresserade av skräck och också har ledsnat på dåliga skräckfilmer, eller helt enkelt bara vill ha MER skräck i era liv, kolla snälla in Creepypodden! Allra helst i ett rum med dämpat ljus, instängd i ett par hörlurar där inga andra ljud kommer in - det är underbart och beroendeframkallande! 

Jag skall försöka hinna lyssnar på fler poddar som jag kan tipsa om, men har ni några tips på poddar - bring it! Jag har en lista på kanske 20 stycken hittills, men det skadar inte med fler. Speciellt skräckpoddar vore helt amazing! 


lördag 24 september 2016

Stressar ihjäl mig!

Kände att jag ville göra en liten snabb uppdatering här. Återigen har jag varit sjukt frånvarande. Det kan ju bero på att jag de senaste tre veckorna stressat så in åt helvete med skolarbete. Hade nämligen två muntliga presentationer, en fördjupning, en hemtentamen och en rapport att traggla mig igenom. På tre (TRE! T-R-E!) veckor! Snittade väl 16h/dag och maxade en dag med 18h. Det är inte sunt att utsätta sig själv för någonting sådant. Hjärnan är som en deg och någon sömn blir det inte heller tal om, så den hinner liksom aldrig återhämta sig. Jag fick högsta betyg på allt, en riktig fullpott med andra ord, men jag vet ärligt talat inte om det är värt det. Inte en jävel kommer bry sig om mina betyg sen när jag skall ut på arbetsmarknaden, ändå är de SÅ viktiga för mig. 

Jag har någon slags hatkärlek till betyg; ett bra betyg gör mig ruskigt motiverad, samtidigt som de sänker mig då jag sätter en sådan press på mig själv att jag går in i någon typ av omänsklig form där det inte finns några gränser. Ganska sjukt, egentligen. Att jag kan bli ett sådant monster. Hoppas på att kunna tagga ned lite om några veckor. Kanske hinna med lite fritid. Det låter som något, det! Idag till exempel har jag faktiskt läst en bok som inte är kurslitteratur, medan jag varit i tvättstugan 6h eftersom jag inte hunnit tvätta på tre veckor...

... CUT ME SOME SLACK, BRAIN! 

This is just... the god damn truth, y'all!

söndag 11 september 2016

Från skitgris till frenetisk städkäring...




















Det finns någonting som jag hatälskar med mig själv. En egenskap som säkerligen kan reta gallfeber på många, och speciellt då min käre fästman som är raka motsatsen... jag blir stressad av stök. Jag kan må dåligt av stök. Jag har gått från att vara en riktig jävla skitgris (läs: klädberg på toaletten, fyra dagar gammal disk på köksbänken, tvätt i stora lass i alla skrymslen) till att bli en frenetisk städkäring

Det första jag gjorde idag? 1. satte igång kaffekokaren, 2. diskade disk som inte var min för att den iakttog mig och skrek "DISKA MIG OR DIE" (typ), 3. drog en vända med dammtrasa, rengjorde handfatet från damm och tandkrämssmuts och dammsög hela lägenheten. God morgon, liksom. Och vet ni? Det var inte ens stökigt...  enligt vilken normal människa som helst. I mina ögon såg det ut som om någon bombarderat mitt hem. Det här är min vardag, varje jävla dag. Att plocka och fixa, hålla det rent och snyggt. 

Och det låter bra när jag stolt kan säga att vi bor i ett underbart rent och snyggt hem, för det är ju inte alla som dammsuger, dammar och torkar av tre dagar i veckan eller orkar ta disken direkt efter middagen. Men för mig handlar det här rena och snygga inte om att kunna säga detta stolt, det handlar om att jag skall få ro. Jag kan inte sitta i en stökig miljö och jobba. Är det disk i diskhon och jag sitter vid köksbordet för att plugga gnager det sönder mig inifrån och ut. Det slutar med att jag diskar och sedan kan jag plugga åtminstone 5-6h utan några som helst problem. 

Det tar ENERGI av mig att vara såhär, oavsett hur snyggt och renligt vårt hem är. Jag ställer mig frågan många gånger om det är värt det, men det slutar alltid med ett rungande ja. Eftersom jag inte kan tänka mig att ha det på något annat vis, trots att det inte är sunt. Jag är glad att ha drivet att hålla vårt hem snyggt, men ibland hade jag faktiskt sluppit... 

Bilderna ovan är förresten lite bättre bilder på kök/tv-hörna/matplats/Henkes hörna, och hur det ser ut. Varje.jävla.dag. Älskade, underbara lägenhet! <3