Då var julen förbi. Äntligen. Igår firade vi tillsammans med syskon och respektive på mammas sida och jag gav en lättnads suck när kvällen var över. Inte för att jag ogillar min familj, tvärtom! Det var superkul att få busa med brorsdöttrarna och snacka lite skit med de vuxna, men julen i år har liksom inte känts som jul. Egentligen hade jag mer julkänsla i början av december än vad jag hade nu i helgen. För mig är det ingen jul utan snö, i princip, så egentligen borde jag bosätta mig uppåt i landet. Där finns det ju så det räcker och blir över!
Men nu är det bara att ladda om inför nyår. Det ser jag i alla fall väldigt mycket fram emot. Kommer bli superkul! Sedan är det bara att ladda om IGEN inför hemresan till öjn den 9:e januari och Henkes födelsedag den 10:e januari. Och såklart(!) vår 10-årsdag den 18:e januari. December 2016 - januari 2017 är med andra ord extremt hektiskt. Mellan alla dagar skall jag dessutom hinna färdigställa och skicka in min B-uppsats, samt påbörja en C-kurs.
Dags att lägga på ett kol? Japp... Hoppas i alla fall att ni alla har haft en underbart fin jul och att ni får ett fint nyår. <3
Den 16 december tog vi farväl, kent och jag, i Stockholm. Det var en underbar konsert. En salig blandning av det bästa, gammalt och nytt. Saknade FF, Blåjeans och Pärlor, men man kan inte få allt. Jag fick i alla fall ett avslut. Det blev många tårar när de drog igång Mannen I Den Vita Hatten och avslutade med Den Sista Sången. Det gjorde så jävla ont i mig att jag fick vända mig om och burra in ansiktet i bröstet på Henke en stund för att mäkta med. De har varit med mig sedan jag var 12 år gammal och köpte Vapen & Ammunition, som jag sedan lyssnade sönder i flickrummet. De har varit med mig i tonårsfrustration såväl som vuxenliv, och de har alltid varit lika aktuella. Lika stöttande och tröstande. Det är svårt för mig att i ord beskriva hur mycket de betytt, och hur otroligt saknade de kommer vara. 