Då som nu för alltid

Jag vet liksom inte var jag skall ta vägen just nu. Ikväll krossades mitt hjärta i oräkneliga bitar. De ligger här bredvid mig och gör ont. När jag var 12 år gammal köpte mamma och pappa "Vapen & Ammunition" till mig, efter lite tjat. Jag kommer ihåg hur jag tog ned den från hyllan på Åhléns och höll i den hårt på vägen hem. Mitt första album med kent. Mitt första möte med kent. Jag tyckte att den vita tigern på omslaget var så fin, klart jag skulle ha den skivan i min samling! 

Och där började allt. Där började mitt liv som aldrig mer skulle bli sig likt. Det kanske låter som rena rama skitsnacket, men det är sant. kent har varit med mig i så otroligt mycket, de har varit en sådan stor del av mitt liv. När ingen annan förstod mig, när ingen annan hade tid, då var det kent som fanns där. Då var det kent som lyssnade, som fick mig att känna. När jag blev tonåring och gick igenom tuffa perioder, sådär som de flesta tonåringar gör, då var det kent som fick mig hel igen. Deras musik är för mig förknippad med så mycket. Ett enda virrvarr av känslor. De har varit med mig i allt från kärlek till hat, lycka till sorg. Ni har gjort mig stark. Ni har varit med i formandet av mig som individ, som kvinna, som människa. 

De har inte bara betytt mycket för mig, utan även för mig och Henrik som par. Under våra nio år har kent varit det band vi gemensamt har älskat, trots extremt olika musiksmak. Första gången vi hånglade var till kent, vi har hållit om varandra under kents konserter, stått i sommarnatten i Eskilstuna och hållit armarna kring varandra till "Utan Dina Andetag". kent har helt enkelt varit en del av OSS. Oss och vår kärlek, som nu varat i nio år. 

Jag har gråtit ikväll, någonting som aldrig hänt förr i ett sånt här sammanhang. Jag har kollat på videon fem gånger, njutit samtidigt som jag velat slita av mig håret i panik. Allt har en början, men även ett slut. Och så skall det ju vara. Det är bara det att jag inte är riktigt redo för detta avslut, inte än. Kanske aldrig. Men tack kent, tack för denna fantastiska video (ni som följt kent vet precis varför den är så OTROLIGT fantastisk) och tack för alla år då ni varit med mig, med oss. 

Tacksamhet. Jag älskar er!