Min kropp. Min jävla kropp.

Minus 30-40kg, men hur? Min jävla kropp!

Jag sitter och funderar på nyårslöften, sådana som är till för att brytas, men för en gångs skull kanske faktiskt kan hållas. År 2014 var det att sluta röka. Nu gick det åt helvete den här gången också - en överraskning för mig eftersom allt kändes så jävla bra - så det är ett som gäller inför 2017. Den första januari får det fan vara nog! 

Men så har jag även tänkt mycket på allt kring min kropp. Egentligen - vad jag själv upplevt - mår jag inte rent fysiskt dåligt i min kropp. Jag har ungefär samma flås i Visbys backar som mina normalstora vänner och klarar mig som alla andra i vardagen. Mitt problem är det psykiska. Jag vill kunna gå in i en klädbutik och köpa den där fina toppen och de där underbart snygga jeansen, eller äta godis inför folk utan att skämmas. Kunna se klok ut i den där jackan som jag vill köpa men inte riktigt kan knäppa. Kunna bära oversize-tröjor utan att se ut som ett tält på två ben. I mitt liv finns det ingenting som ger mig mer ångest än en provhytt - jag vet aldrig om jag skall gå ut med ett leende på läpparna eller bryta ihop (oftast det senare). Jag vill bara vara bekväm! Inte vara rädd eller känna mig exkluderad! 

Jag har varit smal (normalstor) en enda gång i mitt liv och det var när ätstörningarna smög sig in i mitt liv. Dit vill jag aldrig mer igen, aldrig! Jag vägrar räkna kalorier, lägga mig hungrig för att sova eller äta lunch/middag på en assiett. Så hur i helvete skall jag lyckas med detta?! 

Mitt mål är att gå ned 30-40kg i vikt. Just nu kan jag inte ens se mig själv gå ned 10kg. Min kropp gillar inte att gå ned i vikt. Jag kan gå en mil om dagen i fem veckor, äta normalt och ändå inte tappa ett endaste litet jävla kilo! Det här är så svårt för mig att förstå; vad gör jag för fel? Eller är det min kropp som helt enkelt inte fungerar som den "ska"? Kan inte alla gå ned i vikt? 

Utöver det faktum att jag, uppenbarligen, har sjukt svårt att gå ned i vikt förstår jag inte hur i helvete jag ens blivit tjock. Visst, när jag var yngre käkade jag en hel del onyttigheter och brydde mig ärligt inte så mycket; men nu? Jag äter normalt; frukost, lunch, middag. Ibland äter jag godis (ytterst sällan!), men oftast är jag nöjd med några oliver, kanske lite nötter eller en frukt när sötsuget sätter in. 

Jag står handfallen här. Har ingen aning om hur detta skall gå till. Är egentligen inte ens motiverad, eftersom det känns snudd på omöjligt. Samtidigt vill jag inte vara en tjockis for life. Jag vill inte. Tanken får det att svida bakom ögonlocken och ångesten smyger sig på. Jag är så JÄVLA trött på min JÄVLA kropp, men jag vet verkligen inte vad fan jag skall ta mig till... 

Helvete. 

Jag startar en ny kategori: "En viktresa". Skall göra allt i min väg för att komma till botten med detta, för jag vill verkligen leva ett lyckligt liv. Om jag så skall lägga mig under kniven eller gå genom sjukvården på något vis. Är så trött på detta, det gör verkligen ont i hela mig när jag skriver detta inlägg och tårarna är inte långt bort. Jag hoppas verkligen på att kunna utöka denna kategori, för nu känns det som rock bottom... 

Helvete, helvete, helvete.