Så kan det gå...

... när inte haspen är på 

Så.himla.bra.det.går.att.blogga. Visst?! Här startar man en ny blogg och har tänkt gå all in, sedan kommer livet ikapp som vanligt. Nu är det visserligen inte enbart studierna som stått i vägen för en potentiell uppdatering av bloggen.  Nej, nu skall ni få höra. Varnar för långt inlägg redan här. 

Den 26:e januari böjde jag mig ned för att skrapa ihop (säger man ens så?) vattnet efter en något stressig snabbdusch, sedan började H-E-L-V-E-T-E-T! Ryggen började värka någon halvtimme, timme, efteråt. Och om jag sa att det gjorde ont så hade jag ingen aning om vad som skulle ske härnäst. Smärtan stegrade, hela tiden, blev värre och värre, jag genomled en dag med föreläsningar och labb. När jag slutligen skulle bege mig hemåt var jag så jävla slut i kroppen att jag var redo att lägga mig ned och ge upp. Bröt sedan ihop totalt i Henkes famn, helt jävla förstörd. Då skall ni veta att jag väldigt sällan gråtit på grund av fysisk smärta. 

Snart hade jag så ont att det var otänkbart att gå på toaletten, jag FRUKTADE inför varje toalettbesök. En gång fick jag faktiskt ropa in Henke när jag satt på toaletten, för jag kunde inte dra upp byxorna igen. Det var helt enkelt inte fysiskt möjligt. Efter det fick han hjälpa mig med ALLT, jag menar ALLT! Hade kudden hamnat snett bakom mig kunde jag inte rätta till den själv, han fick hjälpa mig med byxor, skor, strumpor, BH. Han fick plocka upp schampoo och duschcreme från golvet i duschen eftersom jag inte nådde ner själv. Han fick diska och laga mat i 1,5 vecka. Och det, DET, funkar inte för mig. Ms. Självständig, Ms. Ska-göra-allt-själv. Nu kunde jag inte ens gå på toaletten själv, inte ens sitta upp och äta som en civiliserad människa. Jag kunde heller inte gå i trappor, eller ens gå fucking normalt!

Jag tänkte att "det går över snart", men efter tre dagar hade smärtan nått sin kulmen och jag hade ärligt fått nog. Inga piller bet, ingen värme i världen fixade problemet. Glöm mensvärk, glöm den värsta migrän du har haft, eller den där gången då jag fick ett baseballträ rätt i skallen... Glöm.för.fan.allt.det.där - för det här är BY FAR det absolut värsta jag har varit med om! Så den tredje dagen kontaktade jag primärvården här i Visby och fick tid en vecka senare. I fredags var jag på besök nummer ett och kommande fredag stundar besök nummer två. Min sjukgymnast var 99% säker på att jag har diskbråck i ländryggen. DISKBRÅCK?! SMÄRTA, PEEPS, SMÄRTA! 

Så ja, där har ni en mycket detaljerad beskrivning av mina två senaste veckor, more or less. Jag har tillbringat alldeles för lite tid i skolan, eftersom det som ni förstår inte varit möjligt att sitta på varken föreläsningar eller i labbet, så nu har jag en inre stress som inte vill lägga sig. Under tiden då jag var sängliggandes (eller fåtöljliggandes ibland) och smärtan var konstant såg jag hur hela mitt liv bara sjönk genom jorden. Jag såg hur jag var tvungen att hoppa av utbildningen, hur jag skulle bli liggandes såhär i resten av mitt liv. Jag kanske inte skulle kunna följa de där drömmarna. Jag skojar inte, dessa tankar var ständigt hos mig. Så rädd har jag sällan varit, vilket är ganska sjukt med tanke på att sju dagar (så länge varade den värsta smärtan) egentligen inte är någon lång period. 

Nu är ryggen i alla fall mycket bättre och jag har släppt alla dessa tankar nu. Insåg att det inte finns någon anledning att ens fundera på detta, att tänka sådana negativa tankar drar egentligen bara ned mig ännu mer. Psykisk smärta är ju minst lika smärtsam som fysisk. Så kan jag åtminstone styra en typ av smärta, då skall jag fasen göra det också. Diskbråck är inte att leka med men jag har bannemig inte tänkt låta någonting sådant stoppa mig. 

LÅNGT inlägg, jag är imponerad om ni har orkat läsa såhär långt. Faktiskt. Nu skall jag slå ihop Macen och dra igång min PC en stund. Sedan skall jag sova, för imorgon är det heldag i labbet som gäller. Puss på er! <3

Dxracer Formula, med nackstöd samt stöd för ländryggen. Nu handlar mycket av min vakna tid om att anpassa mig, tänka på mina rörelser och försöka underlätta ryggen. Detta är ingen lösning på problemet, men det är åtminstone betydligt mycket snällare mot ryggen med tanke på den skitstol jag hade innan. Den tog ett tag att bygga, because obviously I'm no handy woman, men gud så skön den är! Fällbar rygg, justerbara armstöd, stödkuddar, det mesta i metall vilket gör den enormt stabil. En helt perfekt stol för mig som tillbringar många timmar med plugg och gaming. SÅ nöjd!