Ja, jag är ledsen, men jag kan nog aldrig komma över detta. I förrgår var denna serie slut för mig. Jag såg sista avsnittet mitt i natta, som så många nätter innan dess då jag fastnat och inte kunnat somna. Och jag... grät. Kan för mitt liv inte förstå att en sådan serie helt enkelt bara får ta slut, sådär. Det kändes som om jag vore en i familjen, som om jag verkligen vore där liksom. Jag fick ta del av så många livsöden genom alla sex säsonger (farmor Violet är BÄST!). Det händer väldigt sällan att jag gråter när en serie är slut, men hittills har det skett med både Vänner och Downton Abbey. Man känner sig så jävla hjälplös!
Älskade, älskade, älskade Downton Abbey. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar